Jag inser..

...hur oerhört LIK jag är andra individer i min ålder/tillvaro, o vice versa.
 

Det ligger en inre sanning i detta som jag ännu inte riktigt har fångat, men den anas definitivt.

Attraktionslagens intimitetsfunktion: reflexrörelsen / stolthet & individualitet, förädlas i leken "vem är vem?".


Samtidigt bevisar SAMMA MENING hur UNIK människan är.


Är "felet" mer en än minnesförlust?

Ett kollektivt språk som UTTRYCKER individualiteten; identifierar essensen, behövs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0