feelingfithteen

Pronblemet är att jag totalt missförstått mitt feminina värde. Därav alienationsidentitens överdrivna rörelser, expansionsfrustration och förnekelse.

Om jag insåg min egen rotade NATURLIGHET och öppna medmänsklighet skulle jag kunna transformera den praktiska cynismen och omedvetet planera ett nytt liv.


Hindret ligger i min stora osäkerhet angående mina värderingar. Idealets omfaming mäter för specificerat och översinnligt på samma gång. Man tillhör inte sin egen tillhörighet, vilket skapar längtan till annan rymd.


Jag har aldrig förstått vad jag är rädd för. Den aggressiva negativiteten underblåser och förklär ickeidentiteten.



Om jag visste lite mer om hur det egentligen var tidigare i mitt liv skulle jag förstå att jag utför en automatisk skyddsritual genom mental upplöst egoprofilering, och att jag förlorat den rejäla uppriktighet jag en gång deltog med.


Bristen på insikt och medvetenhet om handlingen förhärdar flyktighetens fragment av en fantiserad struktur, som en leksak, ett meningssubstitut. Jag är totalt underkastad leken och skapar frenetiskt förvirrad konst, för att hålla fast vid självuttryckets innebörd. Trots att man inte kan vara något annat än det man är.


Borde det alltså inte vara lä'ttare att prata allvar? Växa ifrån utsväningarna och obegriplighetens vansinniga ego.


Ego. Söker alltså här en form av upplösning. För att återhämta kommunikationens vattenhalt, som jag tidigare förutsett -tapetsera tolkningen och förstå nakenheten; assimilera det kosmiska kunskapsarvet. Där uppstår den filosofiska friheten, i bekantskapen med det igenkända ordet. Ett ord: organiserad massivitet, och mystisk kapitulation. Poesi är skrivet med Jesu blod och vägarna står öppna.

Re-union kräver disciplin - avskalande skapar soliditet, kreativ fanatism behövs bortarbetas för att inte gå i substanslösa cirklar.


Fortfarande har jag inter riktigt sagt vad jag söker att säga. Jag kan inte fortsätta följa mitt automatiserade mentala trygghetssökande.

När jag fördjupar tanken i nuet förstår jag vad JAG EGENTLIGEN --sysslar med-- (förklarat från strukturens ursprung)


Helt omedvetet försöker jag genom OMVÄND SNOBBISM inge mig själv en identitet som "något speciellt". Experimentfunktionen är numera ytterst ovetenskaplig, snarast primitiv. Förnekelsen och distansen hindrar högre utvecklad relatering till människan.

Lager efter lager av säkerhetsbarriärer måste penetreras.

Under de sista 10 minuterna, efter en kort stunds neutral eftertanke såg jag den bakomliggande tomheten.