Tappat kraften, till största delen
Att FÖRSTÅ var min identitet och stora källa till existensiell inspiration och inre förankring, känslomässig trygghet....
Det var antagligen meningen med att jag skulle förlora funktionen, det var redan dött....
Jag har antagligen (omedvetet!) en extrem frustration över att jag förlorat min sexuella naturs frihet; känslan av personlig resurs/värde, harmoni/möjlighet. Börjar ana att allting handlar om min traumatiserade sexualitet! Det går inte att komma undan.. känner mig mer och mer ovärdig, och oroar mig lite över hur jag ska tackla bristen på energi i framtiden, nu..
Har väl aldrig varit så här förslappad. Men det betyder något, alla händelser i tolkningshistorien... Jag vet inte var min rena alturism och förståelse för den verkliga sanningen tog vägen! Just DETTA är frustrationen -undanrtyckt/bortträngd... vilket leder till konfrontationer och jobbiga situationer..
Vad älskar jag längre? Jaha... Är det för att jag ska klösa bort allting för att se människan som högsta personliga existensiella värde. Den råa kompromisslösa intimiteten.
Jag vet inte vad jag egentligen "lärt" mig -återigen har jag "dragits in" i min familjemiljös kvävande aktivitet, och får svårare att beskriva symboliken -jag tvingas alltså precis som i den tidigare accelererade depression VÅGA FÖRSTÅ de faktiska naturliga STRUKTURERNA för att begripa mitt ansvar för verkligheten....
Min karma-skuld. Antagligen det jag egentligen vill, men hindras se, pga. den ständiga flykten, och hjälplösa ihopblandningen av fantasi och strukturtänkande; avsaknaden av mening formulerad, som enda kreativa livsbetingelse.
Något kommer säkert hända -som får mig på BANAN; the path.
Det var antagligen meningen med att jag skulle förlora funktionen, det var redan dött....
Jag har antagligen (omedvetet!) en extrem frustration över att jag förlorat min sexuella naturs frihet; känslan av personlig resurs/värde, harmoni/möjlighet. Börjar ana att allting handlar om min traumatiserade sexualitet! Det går inte att komma undan.. känner mig mer och mer ovärdig, och oroar mig lite över hur jag ska tackla bristen på energi i framtiden, nu..
Har väl aldrig varit så här förslappad. Men det betyder något, alla händelser i tolkningshistorien... Jag vet inte var min rena alturism och förståelse för den verkliga sanningen tog vägen! Just DETTA är frustrationen -undanrtyckt/bortträngd... vilket leder till konfrontationer och jobbiga situationer..
Vad älskar jag längre? Jaha... Är det för att jag ska klösa bort allting för att se människan som högsta personliga existensiella värde. Den råa kompromisslösa intimiteten.
Jag vet inte vad jag egentligen "lärt" mig -återigen har jag "dragits in" i min familjemiljös kvävande aktivitet, och får svårare att beskriva symboliken -jag tvingas alltså precis som i den tidigare accelererade depression VÅGA FÖRSTÅ de faktiska naturliga STRUKTURERNA för att begripa mitt ansvar för verkligheten....
Min karma-skuld. Antagligen det jag egentligen vill, men hindras se, pga. den ständiga flykten, och hjälplösa ihopblandningen av fantasi och strukturtänkande; avsaknaden av mening formulerad, som enda kreativa livsbetingelse.
Något kommer säkert hända -som får mig på BANAN; the path.
Kommentarer
Trackback
