17 sept 2008

Skrev följande liten text i ett block. Har svårt att uttrycka mina verkliga känslor, och går mest upp i identitetens fallna fragment, och gör en formula av "krisen" utan att egentligen förstå varför jag sysslar med detta.. Känner mig så töntig nu..

Föreställde mig att jag skulle göra detta innan jag gjorde det, och skaffade därför en blogg. Fortfarande är jag inte identitetsneuroisk och introspektivt tvingande i mitt eget dödläge där jag missbrukar och manipulerar relationsbilden, alltså..


Hemma på perm tills imorgon. Allt står i ruiner (Har gått upp ca 6 kig -tyngs ner av det mkt -ska te-fasta med lite mat, men är uttråkad och vill ha "stimulans"/praktiska ritualer.) Mår dåligt. Vet inte varför jag inte skriver privat om mitt liv ist för dessa löjliga identitetsformler.

Har nått en botten nu -jag har inget hem, min familj är inte min familj. Drar till mig märkliga personer. Funderar på att bo med David i en lägenhet i Västerås, känner så väl hur jag behöver trygghet -vill börja gråta nu. Tänkte på Lena-gården utanför Uppsala. Saknar Erik -så PATETISKT, men alla har väll hållt på så. Är detta tonårsbullshit? Borde skaffe en privatblogg och flytta dit. Vill åka på studiebesök dit med biståndsbedömmaren. Jag ser ingen defekt i att bo på behandlingshem -det finns andra inriktningar i livet. BEHÖVER BANTA NU! (Såg dessa stora bokstäver framför mig på den fördiga bloggen, och tyckte att detta verkade vara att vara öppen och ren i mitt tillstånd av ett vrak -innan jag gjorde bloggen. Känner nu väl hur jag har "möjlighet"/potential att "våldta" min identitetsteori UTANFÖR mig själv, för att SE "Gud" och få ett nytt liv... Ingen som läser det skulle förstå, sköterskan idag sa att mitt verbala utvecklade språk med många ord kan uppfattas som "psykotiskt" när vi diskuterade traumat med psyk.) forts. Den psykiska hungern är ett uttryck för mitt tvång vid identiteten och brist på meningsfulla relationer. Ska återgå till personliga anteckninagr som rör mitt liv. Kan få vara en tonåring, det kanske är bra.



Vet inte "vem" detta ger uttryck för. Detta innehåller en bortträngd RÄDSLA -blockeringen i att verkligen fritt kunna uttrycka de verkliga emotionerna och sammanhangen. Jag behöver det -jag vill även kunna få en bild av vad som verkligen försegår. Min intelligens kodar mer i HOLISMENS sings och SYFTE. Jag begriper vad det handlar om, osv.


Mitt liv verkar alltid ha varit SÅHÄR. Det finns inget innehåll eller substans. Jag är så ledsen men jag inte uttrycka det... Är detta vad människor i alla tider upplevt.. Jag har så lågt självvärde att jag inte kan föreställa mig dem alla såhär.. Egentligen förstår jag inte alls mina känslor.. jag förstår STRUKTUERNA; eller GJORDE förut, mycket bra.. men det "säger" ingenting.. ingenting om SYFTET med mitt liv här idag. Jag fattar faktiskt ingenting.. det enda som står klart är att jag just nu står uppe i en förändring eller stort behov av.. vilket manifesterar sig i min absoluta känsla av rotlöshet, som pockar på familjeproblemens OVÄRDIGA ickefungerande relation till sig själv.. Jag vet inte var jag kommer höra hemma inom kort.. jag börjar mer och mer försöka lita på Gud egentligen.. be om att flyta hem..

Jag oroar mig för det jag skrev i somras till L -jag VAR förvirrad och hade en strukturerad/kaos-HYBRIS. Vill väl säga det till henne, att jag var förvirrad. Ogillar även tanken på att bli sedd nu när jag väger typ 68-69 KILO. Fy fan.

Typ såhär mycket skulle vara en bra dagsdiet:

2-3 liter teer.
Tre ägg.
En bit lax.

Eller:
2-3 liter te.
Tvä äpplen.
En skål yoghurt med mandel och honung.

Ja, DU..... Är duet Gudsomfamningen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0