Det går
..inte att få någon kontakt med Hanna.
Hon har väl samma ursprungliga depression som jag. Mamma går på vad jag än säger, och pratar om att jag måste ha en utbildning för att få ett jobb som vuxen. Det är inte livet jag vill leva. Jag har en inre KRIS pga. av hur världen ser ut i sin andliga desillusion och rädsla för försoning och det avancerade. Sorgen är extremt stor. Enda vägen är att man SJÄLV idag blir ett av de nya språkrören från Gud.. Jag ser bara en enda stor grå zon... har ingen aning om vad jag ska göra.. känner mig "sjuk" i min nedtyngdhet och brist på intellektuell genuinitet i den praktiska/fysiska gemenskapen.
Här (i familjen) kan jag i alla fall inte vara kvar. Lösningen känns som att börja med syra/svamp och börja "återhämta" mig; bryta mig loss och lösa upp mina uppväxtbetingande blockeringar/vända på villkoren och börja bearbeta materialet. Man håller sig kvar vi djävulens port just eftersom det är där döden är som störst; vilket är den enda möjligheten till att man återskapar sig, genom undertryckandets smärta. Men människor kan leva så i hela liv; något kommer alltid kväva ens livstörst när man inte förnyar sig.
Pappa kom nu upp med ett brev från Skattemyndigheten; ska skicka in det till Soc. Men ska få pengar från Försäkrningskassan.
Det finns ingenting som jag inte "är med på"; det är därför det känns så absurt när andra människor från samhället t.ex. kritiserar mig som ovetande eller förvirrad -jag vet precis vad det handlar om i mina udda uttryck; jag vill leva ett ANNAT LIV.
Hon har väl samma ursprungliga depression som jag. Mamma går på vad jag än säger, och pratar om att jag måste ha en utbildning för att få ett jobb som vuxen. Det är inte livet jag vill leva. Jag har en inre KRIS pga. av hur världen ser ut i sin andliga desillusion och rädsla för försoning och det avancerade. Sorgen är extremt stor. Enda vägen är att man SJÄLV idag blir ett av de nya språkrören från Gud.. Jag ser bara en enda stor grå zon... har ingen aning om vad jag ska göra.. känner mig "sjuk" i min nedtyngdhet och brist på intellektuell genuinitet i den praktiska/fysiska gemenskapen.
Här (i familjen) kan jag i alla fall inte vara kvar. Lösningen känns som att börja med syra/svamp och börja "återhämta" mig; bryta mig loss och lösa upp mina uppväxtbetingande blockeringar/vända på villkoren och börja bearbeta materialet. Man håller sig kvar vi djävulens port just eftersom det är där döden är som störst; vilket är den enda möjligheten till att man återskapar sig, genom undertryckandets smärta. Men människor kan leva så i hela liv; något kommer alltid kväva ens livstörst när man inte förnyar sig.
Pappa kom nu upp med ett brev från Skattemyndigheten; ska skicka in det till Soc. Men ska få pengar från Försäkrningskassan.
Det finns ingenting som jag inte "är med på"; det är därför det känns så absurt när andra människor från samhället t.ex. kritiserar mig som ovetande eller förvirrad -jag vet precis vad det handlar om i mina udda uttryck; jag vill leva ett ANNAT LIV.
Kommentarer
Trackback
