feelingfithteen

Så alla svaren finns här ändå......


Älskar man sig själv? Är inte det känslan av att ha ett bra liv, och varför formulerar man detta så? Det låter förvirrande.

Åh, tänk om jag hade varit bara lite mer ÖDMJUKARE; en vilja till osjälvisk förening. Hur NÅR jag dit?


A L L T har jag velat nå..... Mina drömmar för mänskligheten är andliga och utsvävande, men unika. Det gör mest ont, och gör mer mig deprimerad av allting. Hmm.. skulle det kunna se ut så -om min själ varit levande.

Nej, detta är det gamla vanliga.. jag är en ung kvinna på 19 år och jag är lite förvirrad och alienerad.. Ingen perfektion. Varför säger Gud så? Jag hörde om Paulo Roberto som pratade om att Jesus bar hans lidande.. SÅNT är så jäkla förvirrat.. det handlar om en HISTORIA.....något verkligt... Varför säger ingen till oss hur det verkligen är?


Men.. visst.. visst... Om 200 år kommer allt vara upplyst och jag kommer förmodligen kunna se detta ögonblick, och minnas något. Fan.. jag SAKNAR dem så; jag älskar människor..

Varför? Varför GÅR DET SÅ ILLA?

/det har aldrig varit bra för mig....