Vetskap
Hjärtat söker spontant fram sitt vetande även hur stor fragmenteringens förvirring är.
Jag har tidigare en gång assimilerat andemeningen i denna låt.. då jag kapitulerade och upplevde mig själv..
http://www.youtube.com/watch?v=jEOkxRLzBf0
Att jag inte kan förstå och emotionellt sympatisera VERKLIGT idealistiskt med detta visar på min stora avstängdhet och skada. Det är verklgien så långt det kan gå.. att inte förstå "hem".. Men trots det vet jag om.. annars skulle jag inte skriva detta.. Allting håller i mig.. sitter fast; ett minne av fysiskt bunda känslomässiga kränkningar från barndommen... att inte kunna uttrycka den sanning man besitter... detta är ren smärta.. jag förstår det inte ens.. så van....
Det finns ett syfte med allt det här.
Jag hoppas jag kommer kunna våga lyssna sen. Inte mentalt förlamas av den tillfälliga skadan och passiviseringen av mitt medvetande.
Upplevelsen och identiteten som den som inte har några känslor, beror på att jag inte har en aning om vilka skeenden som här försegår.. Jag tror det inte riktigt gäller mig, eftersom smärtan över att få välviljan bortsliten, och skuggan övermannad sig -är djup... jag har ställt mig över den... det första jag gjorde.. envis som jag är.. Allt detta är egentligen något STORT. Och det KRÄVS nog att jag ska begripa det för att jag ska kunna använda de nya perspektiv som jag söker... det handlar fortfarande om livet själv...
Jag har varit helt separerad. Förra vintern återupplevde jag den stora förlusten.. det är inte konstigt.. Jag borde VAKNA nu.. det kan behövas "hjälp"... Ser frammimot andningsmetoder och psykadelika för att transcendera hjärnan och återförenas med kunskapen.. den tillhör min själ.... allt är lungt, det finns inget att oroa sig med.. Resignerandet och uppgivandets stora tålamod är nog så jävligt i sin "studie"..
Jag har helt enkelt samlat ihop mig. Jag kommer nu kunna uttryckta det levande materialet och se vart jag vill gå vidare sedan....
(Jag är för snobbig pga. av rädsla -livet är gud och väntar på att jag ska se vem jag är, genom att lyssna på upplevelsen... Enda vägen...)
Jag har tidigare en gång assimilerat andemeningen i denna låt.. då jag kapitulerade och upplevde mig själv..
http://www.youtube.com/watch?v=jEOkxRLzBf0
Att jag inte kan förstå och emotionellt sympatisera VERKLIGT idealistiskt med detta visar på min stora avstängdhet och skada. Det är verklgien så långt det kan gå.. att inte förstå "hem".. Men trots det vet jag om.. annars skulle jag inte skriva detta.. Allting håller i mig.. sitter fast; ett minne av fysiskt bunda känslomässiga kränkningar från barndommen... att inte kunna uttrycka den sanning man besitter... detta är ren smärta.. jag förstår det inte ens.. så van....
Det finns ett syfte med allt det här.
Jag hoppas jag kommer kunna våga lyssna sen. Inte mentalt förlamas av den tillfälliga skadan och passiviseringen av mitt medvetande.
Upplevelsen och identiteten som den som inte har några känslor, beror på att jag inte har en aning om vilka skeenden som här försegår.. Jag tror det inte riktigt gäller mig, eftersom smärtan över att få välviljan bortsliten, och skuggan övermannad sig -är djup... jag har ställt mig över den... det första jag gjorde.. envis som jag är.. Allt detta är egentligen något STORT. Och det KRÄVS nog att jag ska begripa det för att jag ska kunna använda de nya perspektiv som jag söker... det handlar fortfarande om livet själv...
Jag har varit helt separerad. Förra vintern återupplevde jag den stora förlusten.. det är inte konstigt.. Jag borde VAKNA nu.. det kan behövas "hjälp"... Ser frammimot andningsmetoder och psykadelika för att transcendera hjärnan och återförenas med kunskapen.. den tillhör min själ.... allt är lungt, det finns inget att oroa sig med.. Resignerandet och uppgivandets stora tålamod är nog så jävligt i sin "studie"..
Jag har helt enkelt samlat ihop mig. Jag kommer nu kunna uttryckta det levande materialet och se vart jag vill gå vidare sedan....
(Jag är för snobbig pga. av rädsla -livet är gud och väntar på att jag ska se vem jag är, genom att lyssna på upplevelsen... Enda vägen...)
Kommentarer
Trackback
