Att gå in i sig själv
Måste låta omgivingen få en mindre omkringfuzzande betydelse, och istället SE den.. och vad i ens egen personlighet detta är..
Annars? Vet inte VAR jag vill....
Annars? Vet inte VAR jag vill....
Om..
..jag kunde se mig själv..
Mer på riktigt
Att lyckas -känns viktigt......
Började gråta i garderoben när jag kände hur jävla fet jag var, har inte gått ner något -äter ju jämt. Ska sluta med det nu, bara äta när jag är riktigt hungrig... fattar inte varför jag gör en så stor mening kring det.. ligger i ritualen.. är väl svältfödd kärleksmässigt... min distans.. och känslighet på samma gång.. finns ingen förståelse att få, eller dela ut.. överalienerad..
Rent psykiskt behöver jag avprogrammera mig ätandet... ägna mig åt min andlighet..
Har börjar förstå hur deprimerad jag är.. detta är samma kris som förra gången jag gick ner i det.. Aggressiviten börjar komma fram igen.. min enorma frustration.. känner mig destruktiv rent fysiskt, vill dra gränser.. slå sönder saker eller vad som helst..
Dvs = jag behöver disciplinera mig och GÅ IN I MIG SJÄLV....
Började gråta i garderoben när jag kände hur jävla fet jag var, har inte gått ner något -äter ju jämt. Ska sluta med det nu, bara äta när jag är riktigt hungrig... fattar inte varför jag gör en så stor mening kring det.. ligger i ritualen.. är väl svältfödd kärleksmässigt... min distans.. och känslighet på samma gång.. finns ingen förståelse att få, eller dela ut.. överalienerad..
Rent psykiskt behöver jag avprogrammera mig ätandet... ägna mig åt min andlighet..
Har börjar förstå hur deprimerad jag är.. detta är samma kris som förra gången jag gick ner i det.. Aggressiviten börjar komma fram igen.. min enorma frustration.. känner mig destruktiv rent fysiskt, vill dra gränser.. slå sönder saker eller vad som helst..
Dvs = jag behöver disciplinera mig och GÅ IN I MIG SJÄLV....
Tappat kraften, till största delen
Att FÖRSTÅ var min identitet och stora källa till existensiell inspiration och inre förankring, känslomässig trygghet....
Det var antagligen meningen med att jag skulle förlora funktionen, det var redan dött....
Jag har antagligen (omedvetet!) en extrem frustration över att jag förlorat min sexuella naturs frihet; känslan av personlig resurs/värde, harmoni/möjlighet. Börjar ana att allting handlar om min traumatiserade sexualitet! Det går inte att komma undan.. känner mig mer och mer ovärdig, och oroar mig lite över hur jag ska tackla bristen på energi i framtiden, nu..
Har väl aldrig varit så här förslappad. Men det betyder något, alla händelser i tolkningshistorien... Jag vet inte var min rena alturism och förståelse för den verkliga sanningen tog vägen! Just DETTA är frustrationen -undanrtyckt/bortträngd... vilket leder till konfrontationer och jobbiga situationer..
Vad älskar jag längre? Jaha... Är det för att jag ska klösa bort allting för att se människan som högsta personliga existensiella värde. Den råa kompromisslösa intimiteten.
Jag vet inte vad jag egentligen "lärt" mig -återigen har jag "dragits in" i min familjemiljös kvävande aktivitet, och får svårare att beskriva symboliken -jag tvingas alltså precis som i den tidigare accelererade depression VÅGA FÖRSTÅ de faktiska naturliga STRUKTURERNA för att begripa mitt ansvar för verkligheten....
Min karma-skuld. Antagligen det jag egentligen vill, men hindras se, pga. den ständiga flykten, och hjälplösa ihopblandningen av fantasi och strukturtänkande; avsaknaden av mening formulerad, som enda kreativa livsbetingelse.
Något kommer säkert hända -som får mig på BANAN; the path.
Det var antagligen meningen med att jag skulle förlora funktionen, det var redan dött....
Jag har antagligen (omedvetet!) en extrem frustration över att jag förlorat min sexuella naturs frihet; känslan av personlig resurs/värde, harmoni/möjlighet. Börjar ana att allting handlar om min traumatiserade sexualitet! Det går inte att komma undan.. känner mig mer och mer ovärdig, och oroar mig lite över hur jag ska tackla bristen på energi i framtiden, nu..
Har väl aldrig varit så här förslappad. Men det betyder något, alla händelser i tolkningshistorien... Jag vet inte var min rena alturism och förståelse för den verkliga sanningen tog vägen! Just DETTA är frustrationen -undanrtyckt/bortträngd... vilket leder till konfrontationer och jobbiga situationer..
Vad älskar jag längre? Jaha... Är det för att jag ska klösa bort allting för att se människan som högsta personliga existensiella värde. Den råa kompromisslösa intimiteten.
Jag vet inte vad jag egentligen "lärt" mig -återigen har jag "dragits in" i min familjemiljös kvävande aktivitet, och får svårare att beskriva symboliken -jag tvingas alltså precis som i den tidigare accelererade depression VÅGA FÖRSTÅ de faktiska naturliga STRUKTURERNA för att begripa mitt ansvar för verkligheten....
Min karma-skuld. Antagligen det jag egentligen vill, men hindras se, pga. den ständiga flykten, och hjälplösa ihopblandningen av fantasi och strukturtänkande; avsaknaden av mening formulerad, som enda kreativa livsbetingelse.
Något kommer säkert hända -som får mig på BANAN; the path.
Undrar..
Finns det något mer att VETA...
...eller.. är det bara så att jag måste omformulera informationen, för att ge det substans?
Och vad "menar" jag med att säga detta, egentligen? Ingenting verkar ju någonsin ändras.. och varför upplever jag det så.. För att jag försöker KOMMA någon vart?
Behöver kommunicera MED MIG SJÄLV. Ska som sagt nu dricka upp min kopp te, gå ner och tvångsmässigt "titta" och förhöra Gustaf om vad han tyckte om grytan jag gjort... (känner mig inte bra nu när jag läser hur mitt beteende yttrar sig, gravt neurotiskt).. sen ska jag väl "gå runt" lite... jag är störd eller varför gör jag såhär... försöker tvångsmässigt undika saker och göra det som inte är bra för mig... (lsd -skrev jag det för att informera mig om att det är skadligt eller så, eller var det i den spontana rörelse jag gjorde... pga. av att jag åter kom att tänka på det som utvägen? ÄSCH...).. Slutligen ska jag försöka få igång en meditation, vi får hoppas att det lyckas... Vi? Jag LEKER i vanlig ordning.. Alltså, jag gillar inte mig själv... känns som om dety går utför nu.. men jag vet inte vad det är att förlora heller.. men vill väl inte direkt dö..
..Kommer ta LÅNG tid... att hitta hem, syftar jag på.. vet inte hur jag kommer få perspektiv på denna tiden då.. eller om det ÄR SÅ att det föreligger en definitiv kollaps, en omöjlighet som måste omformuleras, och att detta är så som det måste yttra sig.. och att enda vägen (är detta mitt sökande efter svar från gud?).. är att BEGRIPA att det är så.. att jag sitter fast i en paradox.. verkar ju som om det faktiskt ÄR samma sak, det handlar om.. om för 2år sen.. när jag visste...
Bör väl läsa igenom den exakta betydelsen i detta senare.. sedan gå in för ARBETE; dvs. RÄKNA UT och TA ANSVAR.....
DET behöver jag hjälp med.
...eller.. är det bara så att jag måste omformulera informationen, för att ge det substans?
Och vad "menar" jag med att säga detta, egentligen? Ingenting verkar ju någonsin ändras.. och varför upplever jag det så.. För att jag försöker KOMMA någon vart?
Behöver kommunicera MED MIG SJÄLV. Ska som sagt nu dricka upp min kopp te, gå ner och tvångsmässigt "titta" och förhöra Gustaf om vad han tyckte om grytan jag gjort... (känner mig inte bra nu när jag läser hur mitt beteende yttrar sig, gravt neurotiskt).. sen ska jag väl "gå runt" lite... jag är störd eller varför gör jag såhär... försöker tvångsmässigt undika saker och göra det som inte är bra för mig... (lsd -skrev jag det för att informera mig om att det är skadligt eller så, eller var det i den spontana rörelse jag gjorde... pga. av att jag åter kom att tänka på det som utvägen? ÄSCH...).. Slutligen ska jag försöka få igång en meditation, vi får hoppas att det lyckas... Vi? Jag LEKER i vanlig ordning.. Alltså, jag gillar inte mig själv... känns som om dety går utför nu.. men jag vet inte vad det är att förlora heller.. men vill väl inte direkt dö..
..Kommer ta LÅNG tid... att hitta hem, syftar jag på.. vet inte hur jag kommer få perspektiv på denna tiden då.. eller om det ÄR SÅ att det föreligger en definitiv kollaps, en omöjlighet som måste omformuleras, och att detta är så som det måste yttra sig.. och att enda vägen (är detta mitt sökande efter svar från gud?).. är att BEGRIPA att det är så.. att jag sitter fast i en paradox.. verkar ju som om det faktiskt ÄR samma sak, det handlar om.. om för 2år sen.. när jag visste...
Bör väl läsa igenom den exakta betydelsen i detta senare.. sedan gå in för ARBETE; dvs. RÄKNA UT och TA ANSVAR.....
DET behöver jag hjälp med.
Mitt JAG
= en ANALYS.
Vad den "är" behöver jag penetrera. Allting ligger i dess RÖRELSE; som bygger på den gamla döden...
Den fysiska balansen och relationsbilden, är inbegripet.. det är samma analys.
Antar att det är KONKRET bundet till livsreligionen; jag måste INTELLEKTUELLT begripa det naturliga.
Skulle vilja be någon om HJÄLP nu.... jag behöver liksom RÄKNA UT den stora betydelsen, och börja TA ANSVAR för mina rekationsuttryck. Jag VILL verkligen det.
GUD hjälp mig -i alla fall att hitta VÄGEN (ut).. Okej, vad innebär det att jag skriver/säger så/detta?
Min tro är aggressiv och förnekande. Mitt jag -igen.
Nej, jag vet inte vad detta handlar om..... Jag VILL få ett ljus om vägen tillbaka til den sanna relationen.. Begriper precis existensiellt egentligen.. men inte hur JAG kan "släppa kontrollen" på något som verkar ligga utanför mig..
...försökte igår göra något med kunskapen om att strukturen, dvs. "hindret" (som i barnstadiet var den närvarande föräldern eller samhället -det jag intutivt visste att jag måste frigöra mig ifrån för att känna kärleken..).. ÄR JAG SJÄLV... och att "fantasin om" är Neptunusrollen i dramat.. illusionen (!) om avsaknaden..
Gud... ja jag ANTAR väl att du hör, ser mig.. (även fast mitt sökande känns mer och mer perverterat personligen)... Hur ska jag TÄNKA MIG IN I mitt intellekt igen? Jag ÄR helt uppgiven (nep)... Men SAMTIDIGT "är" uppgivandet ett FASTKLAMRANDE vid strukturernas formuleringar...
Jag förstår inte varför jag valt detta, för det verkar inte vara någon väg härifrån i detta skede. Men jag vet inte om döden är en verklig vilja/avsikt nu.. men det är väl den vägen.. mot den skräcken jag måste vandra.. Men hur lång tid ska det ta? JAG HAR INGEN ANING om vad jag ska "göra"... Vet t.ex. att min matneuros är ett slags existensiellt tvång, och att relationerna till föräldrarna är det stora problemet.. Men eftersom jag tagit så stor kontroll över de potentiella "svaren" så känns autentiska handlingar i sökandet fejkat.... Sen det att jag blivit medicinerad.. känns som mitt sinne allvarligt hindrats från att transcendendera och NÅ dit jag vill...
..det verkar vara det som är UTVECKLINGEN; att inse mig själv omringad av mig själv.. att förstå att jag inte kommer nägonstans eftersom flykten/upplösningen.. och strukturen/villkoret/hindret... ligger hand i hand, och är beroende av varandra...
Gud.. jag upplever ALDRIG att du finns här... det är blaj... vill desprat få kontakt.. men.. fan vad barnslig jag känner mig nu... jag vet inte ens om det är sant, eller en lek jag infantilt fallit offer för, i min utråkning..
Vad den "är" behöver jag penetrera. Allting ligger i dess RÖRELSE; som bygger på den gamla döden...
Den fysiska balansen och relationsbilden, är inbegripet.. det är samma analys.
Antar att det är KONKRET bundet till livsreligionen; jag måste INTELLEKTUELLT begripa det naturliga.
Skulle vilja be någon om HJÄLP nu.... jag behöver liksom RÄKNA UT den stora betydelsen, och börja TA ANSVAR för mina rekationsuttryck. Jag VILL verkligen det.
GUD hjälp mig -i alla fall att hitta VÄGEN (ut).. Okej, vad innebär det att jag skriver/säger så/detta?
Min tro är aggressiv och förnekande. Mitt jag -igen.
Nej, jag vet inte vad detta handlar om..... Jag VILL få ett ljus om vägen tillbaka til den sanna relationen.. Begriper precis existensiellt egentligen.. men inte hur JAG kan "släppa kontrollen" på något som verkar ligga utanför mig..
...försökte igår göra något med kunskapen om att strukturen, dvs. "hindret" (som i barnstadiet var den närvarande föräldern eller samhället -det jag intutivt visste att jag måste frigöra mig ifrån för att känna kärleken..).. ÄR JAG SJÄLV... och att "fantasin om" är Neptunusrollen i dramat.. illusionen (!) om avsaknaden..
Gud... ja jag ANTAR väl att du hör, ser mig.. (även fast mitt sökande känns mer och mer perverterat personligen)... Hur ska jag TÄNKA MIG IN I mitt intellekt igen? Jag ÄR helt uppgiven (nep)... Men SAMTIDIGT "är" uppgivandet ett FASTKLAMRANDE vid strukturernas formuleringar...
Jag förstår inte varför jag valt detta, för det verkar inte vara någon väg härifrån i detta skede. Men jag vet inte om döden är en verklig vilja/avsikt nu.. men det är väl den vägen.. mot den skräcken jag måste vandra.. Men hur lång tid ska det ta? JAG HAR INGEN ANING om vad jag ska "göra"... Vet t.ex. att min matneuros är ett slags existensiellt tvång, och att relationerna till föräldrarna är det stora problemet.. Men eftersom jag tagit så stor kontroll över de potentiella "svaren" så känns autentiska handlingar i sökandet fejkat.... Sen det att jag blivit medicinerad.. känns som mitt sinne allvarligt hindrats från att transcendendera och NÅ dit jag vill...
..det verkar vara det som är UTVECKLINGEN; att inse mig själv omringad av mig själv.. att förstå att jag inte kommer nägonstans eftersom flykten/upplösningen.. och strukturen/villkoret/hindret... ligger hand i hand, och är beroende av varandra...
Gud.. jag upplever ALDRIG att du finns här... det är blaj... vill desprat få kontakt.. men.. fan vad barnslig jag känner mig nu... jag vet inte ens om det är sant, eller en lek jag infantilt fallit offer för, i min utråkning..
Katastrof
Hela denna bloggen AVSLÖJAR min frustration; min obalans.
Dvs.... jag har PROBLEM med matintag. Det är inte harmoniskt (pga. av uppgiven depression och meningslöshet -något att "kontrollera"?).... Äter mer än jag behöver, mer än vad som krävs för viktreducering på 10 kg drygt (vill bli långsmal igen..)
Varför förstår jag aldrig?
Lyssnar på:
<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/nz6MRCwjwQo&hl=en&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/nz6MRCwjwQo&hl=en&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>
Försökte KBTa mig själv i sängen idag.. Varför vill jag inte gå ut på promenader? Jo, jag vill undvika att träffa någon eftersom jag känner mig ful och vill inte möta någon jag pratat med på facebook härifrån, inte i den kombinationen..
Sen frästar det mig alltid att ta den smidigaste utvägen (verkar föreliggare riktiga rädslor här -överallt).. dvs. vänta tills imorgon, eftersom jag reagerar på minsta lilla ansträngning..
Jag FÖRSTÅR INTE.
Meningen med dessa dagsbokanteckningar, monement av känsloförvirring.. är väl att jag ska läsa igenom allt detta i framtiden.. men jag kommer ingen vart.... fan.. MÅSTE nog meditera.. ska dricka upp min kopp grönt te och sätta mig i mitt rum, efter att jag har läst mina mail.. håller på och kommunicerar med David nu... Johannes ringde idag vid 3 by the way.. precis som igår, vilket samtal jag missade..
Föresten verkar PRESTATION vara en slags neuros hos mig.
Annan sak: var har min VERKLIGA REBELLISKA ådra tagit vägen.. behöver gå djupare in i nya konstruktiva intelligenta uttryck av min frihetsförståelse... vad pratar jag om? Jo -andra sidan KONVENTIONERNA; det fullt natruliga och kärleksfulla....
Dvs.... jag har PROBLEM med matintag. Det är inte harmoniskt (pga. av uppgiven depression och meningslöshet -något att "kontrollera"?).... Äter mer än jag behöver, mer än vad som krävs för viktreducering på 10 kg drygt (vill bli långsmal igen..)
Varför förstår jag aldrig?
Lyssnar på:
<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/nz6MRCwjwQo&hl=en&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/nz6MRCwjwQo&hl=en&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>
Försökte KBTa mig själv i sängen idag.. Varför vill jag inte gå ut på promenader? Jo, jag vill undvika att träffa någon eftersom jag känner mig ful och vill inte möta någon jag pratat med på facebook härifrån, inte i den kombinationen..
Sen frästar det mig alltid att ta den smidigaste utvägen (verkar föreliggare riktiga rädslor här -överallt).. dvs. vänta tills imorgon, eftersom jag reagerar på minsta lilla ansträngning..
Jag FÖRSTÅR INTE.
Meningen med dessa dagsbokanteckningar, monement av känsloförvirring.. är väl att jag ska läsa igenom allt detta i framtiden.. men jag kommer ingen vart.... fan.. MÅSTE nog meditera.. ska dricka upp min kopp grönt te och sätta mig i mitt rum, efter att jag har läst mina mail.. håller på och kommunicerar med David nu... Johannes ringde idag vid 3 by the way.. precis som igår, vilket samtal jag missade..
Föresten verkar PRESTATION vara en slags neuros hos mig.
Annan sak: var har min VERKLIGA REBELLISKA ådra tagit vägen.. behöver gå djupare in i nya konstruktiva intelligenta uttryck av min frihetsförståelse... vad pratar jag om? Jo -andra sidan KONVENTIONERNA; det fullt natruliga och kärleksfulla....
Hej JAG. Hej -verkligen, kompis.
Born VERY stubborn.
....funderar på att byta namn, vilket jag försökt med lite försiktigt i några år.. vad passar bra.. Natassja ..och i efternamn.. svårare.. hm.. Wjik.. sådär spontant.. men kommer jag kunna "identifiera" mig med det...? Känns bra att egenföda mig som något utanför min familj, tillhörande mänskligheten.. hemma... frigjord.. som en SYMBOL...
....funderar på att byta namn, vilket jag försökt med lite försiktigt i några år.. vad passar bra.. Natassja ..och i efternamn.. svårare.. hm.. Wjik.. sådär spontant.. men kommer jag kunna "identifiera" mig med det...? Känns bra att egenföda mig som något utanför min familj, tillhörande mänskligheten.. hemma... frigjord.. som en SYMBOL...
Du
Jag känner mig jämt beroende av "den andre".. tvångsmässigt relaterar genom en gravt hycklande dialog till detta dig; och det är mitt jag.
Behöver återuppdatera det som hände, och skapa en ny dramatik och seende. Jag är VÄRD mer, livet är värt mer.
Är så nedgången som man kan vara.
Varför denna dialogsmekaniska fantasi om din tro? Är jag galen snart eller?
Diagnos: Avsaknad av fadersbild.
..som tjänar VAD? En ytterlig TOLKNING genom romantisk intellektualisering av holismen?
/ Jag måste SLUTA TRO på det jag tidigare trodde om DIG, eller? / Vilket är JAG; verkligheten, den BILD mina föräldar presenterade... Men HUR kommer jag UR detta.... Jag kommer ingen vart, okej... Är det möjligt att inte fly?
MEDITATION FUNGERAR INTE.......... <---
Försöker verkligen förstå INNEBÖRDEN av det jag måste göra.... Aha!? Avsaknaden är illusionen och du delger mig din närvaro iform av din sublimerade transcendensdialogs information-antaganden i mysteriet?
VAR söker jag dig....? Allt känns patetiskt.. och jag är LIVRÄDD för att på något sätt syssla med illusioriska barnlekar..
KAN JAG GÖRA MER ÄN DETTA; ständigt mata ut teoretiska konstellationer... det jag är.. ?!
Jag förstår inte.
Punkt.
Det som händer
..pappa skrev för fem minuter sen, Gustaf hade varit nere i hans rum och pratat om ett matteprov. Jag känner precis igen ritualen/betydelsen; pappas svek och djupa skuldöverförande.. fy fan. Kanske behöver jag förstå både mammas och pappas relationsritualer exakt för att begripa min "handling". Min verklighetsbild är inte den sanna verkligheten.. de strukturer jag informerar mig om är "fantasin".. när allt utrymme för verklighetsförankrad historia är blockerat av förståelsen för essensen, kan man inte fly.. man tvingas transcendendera begreppet "jaget" och släppa kontrollen enda vägen tillbaka.. Måste inse att jag inte ska NÅ något, inte fantisera om "resultet" (det det är nuet).. dvs. förstå att man inte kommer någon stans.. bejaka uppmärksamheten/flowet -och förstå den INRE informationen, och transformera jaget där...
Vet inte om något ändras.
Notes:
1. Jag har ett emotionellt BEHOV av sexuell trygghet, att uppleva mig själv inom det sensuellt kreativa. (Vill nästan gråta nu.) Som sagt; för att kunna uttrycka och kanalisera budskapet som min livsol är behövs detta i svaret -en del av sanningen..
SKREV ETT LÄNGRE STYCKE HÄR... MEN MIN JÄLVA SJÄLJAGHELVETE SLOG MIG PÅ FINGRARNA MED ATT KRASSA DATORSYSTEMET...... Varför vill jag veta att jag är såhär jävla OND och att du är likdan.. grejen ÄR den att du itne kan HATA DIG själv..........?
SLUTA. Jag vill VARA IFRED GUD.
Släpp mig.. släpp mig.. varför har jag bojjat mig så.. skuldbelagt mig för allt.. mina föräldrar har gjort det.. fan vad fula de är i sina emotionella kroppar.. Måste jag gå hela vägen tillbaka och föda mig som ursymbol... sån jävla smärta...
Vet inte om något ändras.
Notes:
1. Jag har ett emotionellt BEHOV av sexuell trygghet, att uppleva mig själv inom det sensuellt kreativa. (Vill nästan gråta nu.) Som sagt; för att kunna uttrycka och kanalisera budskapet som min livsol är behövs detta i svaret -en del av sanningen..
SKREV ETT LÄNGRE STYCKE HÄR... MEN MIN JÄLVA SJÄLJAGHELVETE SLOG MIG PÅ FINGRARNA MED ATT KRASSA DATORSYSTEMET...... Varför vill jag veta att jag är såhär jävla OND och att du är likdan.. grejen ÄR den att du itne kan HATA DIG själv..........?
SLUTA. Jag vill VARA IFRED GUD.
Släpp mig.. släpp mig.. varför har jag bojjat mig så.. skuldbelagt mig för allt.. mina föräldrar har gjort det.. fan vad fula de är i sina emotionella kroppar.. Måste jag gå hela vägen tillbaka och föda mig som ursymbol... sån jävla smärta...
På bantningsfronten
..åt mer än jag borde IDAG, men har gått ned från 70 till 67,5.... Ska från imorgon FASTA (mamma köper Friggs fruktjuicer + kamomillte)... i typ 2 veckor.. hoppas kunna gå ner typ 4 kg under den tiden.. även av andra skäl.. utrensning av gifterna från psyk.. höja medvetandet... osv... Är inte naturligt att äta hela tiden....
