...
Kände nu hur det var skapande att säga så; men vad gör jag då?
Jag har varit känslomässigt AVSTÄNGD i många år; ser inte den nya dagen. Fan vad osäker och ängslig jag inser att jag är nu.. Vad är det som är så farligt? För jag fattar nu att denna urrädsla är kvar från typ 13årsåldern och tidigare, det är samma emotioner... En rädsla i kroppen.. Folk går ju så hela livet.. Jag är svart eller vit, och vill nå ultimat frihet och FÖRSTÅ mig själv..
Osäkerhet
Det är inte ÄRLIGT. Jag känner inte att jag kan "presentera" mig, eftersom jag dels har komplex för att jag mår dåligt, dessutom är hjärnan slapp nu pga. av medicinerna, samt så är mitt utseende förfulat.
MÅSTE gå ner i vikt nu. Jag känner inte att jag är mig själv.
Hmm.. så det är sådant här jag avser som "allvarligt".. Själva känslan av osäkerhet borde istället genomarbetas.
Är alla såhär osäkra?
Sabian answer
DEEP WITHIN THE DEPTHS OF THE EARTH, NEW ELEMENTS ARE BEING FORMED
There are new responses to life coming from deep within your mind and soul. This creation of new and essential levels of awareness is a part of the natural result of inner changes. Although it may not be easy to observe, very strong fundamental changes are happening. Deep elemental processes and change. Shifting of conservative values. The Caution: Moving forward while elements are still forming. Clinging stubbornly to outworn ways. Unhealthy growths. |
Fokuserade intensivt på hur jag ska HANTERA "läget" nu/framöver; vilka drag jag ska göra och hur jag ska handskas med möjligheterna på bästa sätt för att kunna smälta samman de ädla bitarna i en ny, förändrad helhet som håller; ett liv.
Skärp mig
(Läser just nu en bok om andlighetens utveckling genom tiderna.) Det kan vara så att NÅGOT FATTAS; det sanna hemmet; den värdiga tryggheten.. fri kreativitet och spontantitet...
Ska be om en kopp te och lyssna på musik.. Jag är separerad från Gud; och har ett "kontaktsökande".. Jag måste LÖSA detta.
Marcus spår intutivt att jag kommer ha uppnått en FRISTAD; positiv förändring -i mars nästa år..
Förändringen -på alla plan
Men visst...
Förstår
Hon måste någon gång FÖRSTÅ; men det verkar inte kunna ske genom ord, hur välförmulerade och effektfulla det än är i en exakthet. Jag behöver med naturliga HANDLIGNAR; alltså i modet att VARA den jag ÄR -att hitta detta och vara LUGN.... förvisa henne till rätt fattning; hon måste SE hur allt hänger ihop..
Det är såhär själva denna "sanningen" bärs fram... det är ett skapande; av gamla spår -rätten till existens.
20:48
Känslor av "fel bahandling"/fel position; på psyket ikväll. Lite äckligt...
Har inget hem nu; kontrasten grävde upp min vanedödritual vid hemmet; och gav en fullständig rotlöshet -jag lever dock kvar i några känsloillusioner fortfarande; om tryggheten i destruktion -jag vet inte varför jag gör så mer än att just pga. av att det är det "vana"; liknande den psykologiska barndomsbilden, dels av desillusion osv.
Detta är det nödvändiga; brytandet och skapandet av ny jord... Undra hur det kommer kännas med eget nu.. jag måste klara det; och INTE klänga fast vid familjens vana inblandning (det vana "dramat").. Jag måste hitta en EGEN mer BETYDELSEFULL: MENING... bortom det tidigare.. Kunde nu nämligen förnimma hur jag fortsätter att söka mig till min familj; kanske utav energin med smsen till mamma... Jag måste ÖVA MIG I ATT INTE VIDRÖRAS UTAV "det sökande"; deras fastklängandetvång vid mig.. Måste allstå som sagt hitta ett helt nytt "intresse"; ett nytt sätt att leva........ På något sätt vill jag göra FRIHETEN till min TRYGGHET; och detta kan endast SKAPAS GENOM DEN NYA SITUATIONEN: återskapandet av ett friskt vitalt drama; livet.....
Jag måste se livet igen; och när jag fullt kan ge mig till denna "aktivitet" förstår jag Gud mer och mer i nya dimentioner; och där kan jag fullt uppleva kreativ tillfredställelse och mening/mål..
Är rädd att det kommer gå annurlunda; att jag faller offer för psykiatrin igen eller att jag hänger kvar vid mamma eftersom jag inte klarar av den helt egna isoleringen -men det MÅSTE JAG; det är DÄR jag kommer återhitta allting jag en gång tappade... det finns i mitt minne... allting..
Jag är inte den hon tror att jag är; alltså någon helt annan än jag vet om
Jag skrev tillbaka:
"Du blandar ihop egna emotioner med mina, du gissar och det är farligt. Vänj dig vid att det INTE ÄR FEL PÅ MIG. Det var därför jag gjorde utr på St Göran."
Minns hur all min kraft dog i slutet av min barndom; då jag levde på andra sidan -första identitetsbilden av självet; genom blockeringen. Gick djupt ner i min känslomässiga urstruktur för ca två månader sen, och återupplevde den solida "tyngden" i kraftlösheten; genom att börja "TÄNKA" mig ner i det personliga "kristuslidandet". Hon öppnade dörren till mitt rum och berättade "från helt fel sida" om någon tjej som hade lagts i bälte.. jag upplevde "lidandet" och frågade varför jag skulle vara intresserad.. hon sa att det var för att jag skulle få bekräftelse (hus 5)...
Hon har nu 10 minuter senare inte smsat tillbaka, inte på de tidigare smsen heller.
Kväll
"Kära ANNA SARA du måste nu försöka behålla LUGNET. sluta analysera bara vara. TA Några tim i taget"
Vad vill hon? Hon försöker ständigt "hjälpa" en outgrundlig skada som inte finns där. Jag hade inte ens sagt något eller något.
Stämningen på psyket är obehaglig; mår även dåligt hemma.. känns som jag skriver detta för någon annan, blev lite uppmärksam där.. så..
Kan inte på djupet förstå hennes "synvinkel"; exaklt vad hon GÖR. Hon blev väl ställd nu när jag konfronterade henne i ett sms tillbaka och frågade vad hon ville; frågade vad hon syftde på och sa att jag ville bli lämnad ifred. Hon kommer väl säga att jag är aggressiv. Smsar tillbaka...
Precis innan jag skickade skrev hon:
"Jag menade att du satt du ville skiva ut dig idag. Då gäller det att stå ut i trisetessen. Det var bara tänkt som en uppmuntran. Missförstår vi varann alltid."
Jag skrev två:
"Du agerar som om du visste vad som hände inom mig. Vad har du för behov egentligen. TA HAND OM DITT EGET LIV ISTÄLLET, men du kanske bara försöker leva andras?"
Och;
"Ja det verkar så. Du ser en defekt som inte finns där. Hjälpen är ofta inte det du tror att du är".
Det känns som om hon har ett tvångsmässigt behov av att psykologisera; vilket innebär att hon blandar ihop hennes egna emotioner med andras (mina oftast); för att uppnå "relationen". Hon själv vill ha hjälp -med att förstå vad hon har för problem; allting är dvs. helt illusoriskt.
Men hur vi löser det är mycket svårare; hon behöver vänja sig vid att det inte är ett fel på mig -och detta måste "uppnås" i en förklaring av hela sanningsbilden, vilket befriar mig från det meningslösa dramat, och jag kan skapa ett nytt.
Jag vet bara inte om det
http://www.youtube.com/watch?v=VRsJlAJvOSM&feature=related
Detta är mitt sökande efter mina rötter; min sanningsmedvetenhet i två tider -den perfekta holismfantasin i sitt kontaktsökande; balansen. Att någongång få ha det där SAMTALET där allting förklaras och förlåts; just eftersom vi inte gjorde fel, utan var formade i en ickeförening/missförstånd. Vi är alla MÄNNISKOR. Det var inte vårt fel, vi fick skulden för att vi skulle söka oss hem. Måste alltså till himlen för att koppla av; detta kan se ut på många sätt antar jag.
Vill så gärna NÅ UT.
Behöver förstå Gud nu, återigen -med en starkare förankring; i att förstå det som verkligen händer.
True talkning
Sanning
Närpå förstod för någon timma sen att jag kommer få en religiös djup upplevelse inom något år drygt. Det kanske är så.
Jag vill gärna åter förstå VERKLIGHETEN igen; känna in de andliga fina system av hjälpande andeväsen från högre dimentioner omkring mig.. Kärleken som kommer när man förstår att man alltid överlever. Det jag faktiskt förstod; att vi blir sjuka av tekniska ljus.. att vi behöver andlig föda.. i form av vår egen närvaro om nätterna ute i transcendensens övergång till det nya rena.. Saknar denna medvetenhet oerhört, eftersom det är till den värld jag söker mig i hjärtat. Men den praktiska är också så betydelsefull för mig; och jag behöver förena båda världarna i ett stärkt svar på meningen med min unika kreativitet. Precis så är det.
Vill att allting det som gör ont ska vara över -det är den djupa riktiga övergången jag behöver, för att inte mitt liv ska rinna ner i en illusion. Jag älskar överlevandets egna väsen.
Jag vill stiga upp till en verklighet där jag frigjort mig från ANDRAS PROBLEM; och istället hela tiden känner den andliga närvaron i ett avancerat utvecklande för mänsklighetens realiserande; kunskapen.
Jag behöver verkligen FÖRSTÅ och UPPLEVA att det finns en sublim del av gudomligheten runt om mig; att jag inte är här ensam i mitt sökande och arbete. Skulle nu vilja få kontakt med änglar eller liknande, för att kunna återgå till mitt healandeintresse och stora kunskapssökande; sörjer att jag inte längre förstår sanningen om mitt intellekt; utan uttalar förvridningen hela tiden.. Tidens perversion i sin ritual.
---> Hjälp mig att befrias -detta antar jag att någon nu hör. Jag hoppas det. Det vore rent OREALISTISKT annars..
Alltså
Mer finns att veta. Men hur gör man, som sagt. Jag har aldrig upplevt det med att flyta med; jag trodde jag redan gjorde just det, i konkretiserad form där jag är helt förvirrad angående betydelserna, och lämnar meningen till något yttre annat -och samtidigt leker att jag förstår helt, för att inte dö ut..
En helt ny kreativitet kan skapas alltså...
Jag slänger mig ut nu.. Testar det som ska testas; utifrån min intelligens.
Vetskap
Jag har tidigare en gång assimilerat andemeningen i denna låt.. då jag kapitulerade och upplevde mig själv..
http://www.youtube.com/watch?v=jEOkxRLzBf0
Att jag inte kan förstå och emotionellt sympatisera VERKLIGT idealistiskt med detta visar på min stora avstängdhet och skada. Det är verklgien så långt det kan gå.. att inte förstå "hem".. Men trots det vet jag om.. annars skulle jag inte skriva detta.. Allting håller i mig.. sitter fast; ett minne av fysiskt bunda känslomässiga kränkningar från barndommen... att inte kunna uttrycka den sanning man besitter... detta är ren smärta.. jag förstår det inte ens.. så van....
Det finns ett syfte med allt det här.
Jag hoppas jag kommer kunna våga lyssna sen. Inte mentalt förlamas av den tillfälliga skadan och passiviseringen av mitt medvetande.
Upplevelsen och identiteten som den som inte har några känslor, beror på att jag inte har en aning om vilka skeenden som här försegår.. Jag tror det inte riktigt gäller mig, eftersom smärtan över att få välviljan bortsliten, och skuggan övermannad sig -är djup... jag har ställt mig över den... det första jag gjorde.. envis som jag är.. Allt detta är egentligen något STORT. Och det KRÄVS nog att jag ska begripa det för att jag ska kunna använda de nya perspektiv som jag söker... det handlar fortfarande om livet själv...
Jag har varit helt separerad. Förra vintern återupplevde jag den stora förlusten.. det är inte konstigt.. Jag borde VAKNA nu.. det kan behövas "hjälp"... Ser frammimot andningsmetoder och psykadelika för att transcendera hjärnan och återförenas med kunskapen.. den tillhör min själ.... allt är lungt, det finns inget att oroa sig med.. Resignerandet och uppgivandets stora tålamod är nog så jävligt i sin "studie"..
Jag har helt enkelt samlat ihop mig. Jag kommer nu kunna uttryckta det levande materialet och se vart jag vill gå vidare sedan....
(Jag är för snobbig pga. av rädsla -livet är gud och väntar på att jag ska se vem jag är, genom att lyssna på upplevelsen... Enda vägen...)
Sånt som har hänt
Jag lever fortfarande med en sorts iver.. ett tvång och jakt efter något... Människan lever efter fysisk trygghet och skapar mening genom matlagning/ätande, osv -just för att SKAPA MENINGEN; och nämnda ritualer; för att överleva.. Rätt tragiskt.
Gud har talat till mig.... Förstår inte innebörden av detta just nu.... Jag känner att jag kommer nå själsdöden när jag tillslut vågar koppla av...
Jag blir fri nu... det verkar vara den näst sista pusselbitan, innan kärlek.. som återskapar allting... Jag kommer kunna bli kreativ och mjuk igen... uttrycka alla de åsikter jag lidit fram i genom tonåren... något bra kan verkligen inträffa nu..
...
VAD?
Överblickar närvaron
Någonstans måste "poletten falla ner".
Jag reser antagligen över helgen till David.
Allting handlar om att BESLUTA sig för att överleva.
Lyssnar på Clint Mansell
Bryter vanan; långsamt. Känslan av ovärdighet genomarbetas.
Finns inget att säga
Men varför EXISTERAR jag? (Jag blev rädd nu.)
Inser hur oerhört viktig min förnyelse är just nu. Men vad ska jag göra? Jag FÖRSÖKER försöka.. vara öppen.. antar att problemen med min mor är aktuella... min stora rädsla över allt annat är att "förenas" med henne.. jag känner mig psykiskt våldtagen överallt.. Måste MINNAS mitt trauma och penetrera sanningen med mig.... (Tänker på LSD -IGEN.)
Begriper knappt
Hur det kan vara såhär brutalt sorgligt.
Och DET får man inte ens uppleva i tragik-förståelsens intellektuella begrepp i den stora healande bilden..
Kände ett jätte-ÄCKEL när jag skrev ovan mening; enormt.. känner det nu...
Ja; HMMM? (Kände som DET inte var meningen...... en bisarr egenromans med hjärnan.... som nu antar jag...)
Love, lover please.. rädda mig.. CHOCKA MIG GUD; jag är beredd och klarvaken!
Mitt kärleksliv är djupt djupt förvirrat; och jag måste DEFINITIVT förnya analysen; snarast...... innan jag helt..
Ja, hur skulle min galenskap manifestera sig? Anar oråd nu; skulle man kunna säga....
Shit alltså.
